Dagbok Arkiv Förra Nästa Gästbok Kontakt (ta bort _ så kommer mailet fram) Friggs dagbok

2004-03-14 Tisdagen den 3:e februari, 8.5 Det värker i brösten. De är ömma och obekväma. Någon som vill ta hand om dem åt mig? Nej! Jag menade inte så! Tänk inte ens sex! För det har jag alls ingen lust med! Mannen konstaterade det igår kväll, att min lust avtagit. Vanligen ägnar vi oss åt fyfisk närhet i form av hångel, petting eller sex i princip varje dag. Nu går det mer ett tiotal dagar mellan gångerna. Däremellan kan jag möjligen tänka mig att bli omhållen eller hålla om. Inget kladdande tack! Dessutom är jag less på att äta. Jag vill inte. Jag har ätit fanatiskt mycket under de senaste veckorna men nu är det slut. Jag vill inte göra en enda macka till, inte äta ett enda korn ris till. Vill inte! Det är nästan värt att må tjyvtjockt för att slippa äta. Men bara nästan... Trött är jag också. Vanligtivis klarar jag mig utmärkt med att sova sex timmar per natt. Nu måste jag sova middag om jag bara sovit sex timmar. Helst förmiddag... Ge mig åtta till tio timmar sömn per dygn så fungerar jag. Låt mig sova dygnet om, med måltidsuppehåll, så njuter jag. Ge mig mitt liv tillbaks! =) Onsdagen den 4:e februari, 8.6 Har tagit min dotter med mig och hälsar på min syster. Resan var inte lång men lagom slitsam för ryggen. Dessutom var vi tvugna att stiga upp i ottan. Gissa vem som sovit större delen av eftermiddagen? Riktigt trevlig gäst jag är då... Annars intet nytt under solen. Torsdagen den 5e februari, 9.0 Jag har kommit dithän nu att dofter stör mig. Matos framför allt. Skall det lagas mat så bör det ske en timme innan jag behöver äta, annars får jag kväljningar av doften. Kokt mat utan doft funkar i och för sig. Men hur upphetsande är det med potatismos och kokt korv flera gånger i veckan? Åt middag för en dryg timme sedan och är nu hungrig som en varg igen. Dessutom är jag trött. Så... oväntat. =/ Fredagen den 6:e februari, 9.1 Jag börjar lessna på den ständiga oron i magen. Jag vet att det så småningom går över - men det är verkligen inte roligt medan det varar... Har börjat fundera på förlossningen. Jag vill - och tänker - föda mitt barn hemma. Frågan är om jag hittar någon barnmorska som är beredd att assistera hemma eller om jag får försöka få en telefonkontakt med någon av hemförlossningsbarnmorskorna i Stockholm. Där bor iof den kvinna jag helst skulle vilja ha med under förlossningen, men jag har ingenstans jag känner mig tillräckligt hemma där för att kunna tänka mig att faktiskt vara där under de sista veckorna innan förlossningen. För att inte tala om att jag inte känner mig hemma nog för en hemförlossning... Den dagen den sorgen. Nu börjar jakten på barnmorska i alla fall. Lördagen den 7:e februari, 9.2 Barnet är stort som en jordgubbe, ca 2-3 cm långt. Bebisen rör sig hela tiden och ser ut som en liten människa. Fast det kallas fortfarande för embryo och kommer så att göra i ett par veckor till innan det blir ett foster. Det är under embryostadiet som alla viktiga organ formas, fostrets huvuduppgift är egentligen inget annat än att växa till sig. Jag önskar att jag hade Lennart Nilssons bok "Ett barn blir till". Jag kanske borde ringa min ständigt oengagerade fader och be honom sända mig sitt exemplar. Skulle inte tro att han tittat i den speciellt ofta under de senaste 20 åren... Måndagen den 9:e februari, 9.4 Tog på mig byxorna jag nyss hittat längst bak i garderoben. De byxor jag köpte strax innan jag blev gravid med dottern. Insåg när jag krängde på mig dem att de inte lär bli utslitna den här rundan heller. De kommer snart att vara för obekväma i midjan. Dags att börja kika efter mammabyxor... Tisdagen den 10e februari, 9.5 Ännu en dag att lägga i högen. Försöker att sy ihop semesterresa med flyg i slutet av maj eller början av juni. Inser att jag måste kolla upp hur länge man får flyga med SAS innan deras försäkrningar säger stopp... Torsdagen den 12:e feb, 10.0 Går idag in i tionde veckan. Bara 30 veckor kvar nu... Fortfarande är illamåendet ständigt närvarande, om än i hanterbar mängd. Ibland känns det som att jag hellre skulle kräkas och få det gjort än att ständigt gå runt och känna att jag snart borde kräkas. Har kollat upp flygandet - när vi åker i början av juni tycker SAS att jag helt säkert kan få flyga. Och om det är vecka 28 som gäller i hemförsäkringen fixar jag det med. Med 4 dagars marginal! =) Biljetter är beställda. Idag vid lunch började storasyster att tala om bebisar. Att hon vill ha en och att det ska vara en lillasyster. Lillasyster ska matas av storasyster och bäras i sele, också det av storasyster. Att hon vill ha just en lillasyster står dock utom all tvivel. Storebrorskonceptet avfärdade hon dock direkt - någon sådan vill hon absolut inte ha. Söndagen den 15e februari 10.3 Jag oroar mig mindre den här gången. Jag röker, medveten om att det inte är bra, drar ner på det till hälften av 'normal' konsumtion och orkar inte hetsa upp mig över att barnet får i sig av eländet. Jag funderar inte på om världen tänker gå under, när tredje världskriget tänker starta eller om det stackars barnet kommer att bli mobbat. Alla tre är lika illa - utan inbördes ordning - men jag funderar inte på det. Jag orkar inte ens noja över förlossningen. Fastän jag minns att jag efter förra förlossningen väl förstod vart alla liknelserna om förlossningssmärta kom ifrån. (Favoriten är Regina Lunds jämförelse med att skita ut en roterande stubbe.) Just det ja, jag borde kanske fundera på kalciumtabletter. Jag dricker inte mjölk och äter inte speciellt mycket mjölkprodukter alls. Så helt onyttigt vore det nog inte för det stackars barnets skelettillverkning. Men de är äckliga. Jag får se om jag orkar stressa upp mig till att äta dem... Onsdagen den 18:e feb, 10.2 Lägg märke till att det återigen är vecka 10 dag 2. Med nytt beräknat förlossningsdatum (den 12:e september) så får jag också räkna om vart jag är nu. Jag kommer nog att få räkna om det en gång till efter ultraljudet skulle jag kunna tänka mig... Idag har jag varit på inskrivning hos mödravårdscentralen (MVC). Längd, vikt, blodtryck, socker i urinen och jag vet inte allt skulle kollas. Dessutom ett långt samtal med barnmorskan. Jag har nu papper på att allt är hur bra som helst med mig. Jag har också fått besked om att jag borde dricka en halv liter mjölk om dagen. Det tänker jag dock inte göra och har fått tips om kalciumtabletter som kan sväljas hela istället för de där man måste suga på. Barnmorskan höll för övrigt med om att de som ska sugas på är äckligare än det mesta man kan tänka sig här i världen. Fick också upplysning om att barnet tar det h*n behöver. Det är jag som blir utan om det är någon som blir utan. Skönt på sitt vis. Fick också besked om att räkor och kräftor numera är tillåten mat för gravida kvinnor. Tack och lov! I övrigt är jag trött. Jag har varit vaken precis hela dagen idag och det sätter sina spår... Torsdagen den 19:e feb, 10.3 Sa jag att jag var trött igår? Jag somnade innan halv elva, sov till tre då jag tog en vända till toaletten innan jag somnade igen. Sov till sex då jag tog ännu en vända till toaletten innan jag somnade om. Sov till kvart i åtta då dottern kröp ner och gosade med mig. När hon sedan fem minuter senare kom på att hon behövde ta en vända till toaletten gick vi upp, klädda på oss och begav oss till dagis. Väl hemkommen åt jag frukost, somnade och sov en timme innan telefonen väckte mig. När jag lagt på somnade jag om... Sov nästan två timmar för att sedan vakna av att mannen kom hem med lunch åt oss. Vad jag gjorde sedan? Somnade så klart! Sov en timme till och bestämde mig sedan för att skärpa till mig och förbli vaken. Jag hämtade posten och hittade "Ett barn blir till"! Tack Hwilja! =) Sedan ringde min gudsons mor och berättade att hon var dålig och kunde jag möjligen tänka mig att ta hand om hennes son under eftermiddagen? Självklart! När sedan middagen var uppäten somnade jag en timme i soffan... Hur många tror att jag kommer att kunna somna i kväll? Just nu känner jag mig rätt pigg. Men jag litar inte det minsta på att det tänker hålla i sig... Måndagen den 23:e feb, 11.0 Ge mig min kropp tillbaka! Jag vill sitta uppe halva natten, läsa tills ögonen blö'r och ändå läsa lite till. Jag vill röka tills det ryker ut genom öronen på mig. Jag vill äta tills jag kräks och ändå äta lite till! Fast kanske i lite mer moderat omfattning... Jag är less, less, less på att sova middag, på att tänka mig för innan jag tar en cigarett och sedan tänka en gång till om jag verkligen vill ha den, på att äta lite men hela tiden. Jag vär less på att inte känna lust, varken till mat, till sex eller till något annat. Jag vet - det är ett par veckor kvar och sedan lugnar det ner sig. Då kanske jag slipper springa och kissa var tredje minut också... För övrigt fövånar jag mig lite över hur lite jag funderar på den här graviditeten, på hur mitt barn kommer att bli och på hur världen kan tänkas behandla det lilla livet. Jag minns att det var ungefär det enda jag gjorde under förra graviditeten. Kanske gjorde jag det så grundligt då att allt är färdigtänkt nu? Eller så handlar det bara om att jag redan är mamma och vet att det mesta löser sig, man får göra sitt bästa för att ge barnen de verktyg de kan tänkas behöva och lära dem hur verktygen bäst används. Och sedan hoppas på att man utrustat dem väl nog för livets alla vindlingar. Vill minnas att jag funderade väldigt mycket på mina relationer till mina egna föräldrar under förra graviditeten men inte den här gången. Kanske för att relationerna är väldigt påislagda den här gången? Vilket påminner mig om att jag borde ringa till min far om docksängen som jag hade som barn. Du har möjligen inte en sån som du vill bli av med också Hwilja? ;) Fredagen den 27:e feb, 11.4 Jag har nu erkännt för mig själv att jag inte vill ha det här barnet. Jag vill göra abort och glömma att det någonsin hänt. Jag vill inte må som jag mår, vill inte vara gravid, vill inte föda barnet - varken hemma eller på sjukhus - och vill inte ta hand om en bebis i flera månader och år innan det går att prata på ett vettigt vis med hennom. Jag vill inte. Men å andra sidan vill jag inte göra abort heller. Jag kan inte leva med att ha gjort det. Jag väljer alltså att låta bli. Erkännde för barnafadern härom kvällen och plötsligt blev det lite lättare för mig. Jag kan nog ändå tänka mig att vara gravid. Illamåendet borde snart gå över och så småningom kommer jag att börja känna hur det rör sig. Det vill jag minnas var oerhört häftigt. Jo, jag kan nog göra det här. Om jag bara låter bli att tänka mig allt för långt in i framtiden. Hemmagåendet i flera månader vill jag inte tänka mig. Så jag låter bli. Ett litet tag till i alla fall... Måndagen den 1:a mars, 12.0 Första trimestern är över. Missfallsrisken är i princip nere på noll. Läser igenom dagboken jag skrev när jag var gravid med dottern. Där skriver jag att det kändes rätt stort när de första tre månaderna var gjorda. Den här gången känns ingenting speciellt stort. Det bara är. Sist handlade nästan varje tanke jag hade om att jag var gravid, den här gången kommer jag på det emellanåt. Jag skriver inte ens varje dag... Men tröttheten jag kände förra gången känner jag den här gången också. Jag vaknar utsövd men efter frukost kan jag tänka mig att sova ett par timmar till ändå... Lördagen den 6:e mars, 12.5 Äntligen! Illamåendet håller på att släppa bigtime! Min lust håller på att återvända - både lusten till mat och till närhet. Äntligen! Det är tråkigt att leva lustlös. Har beställt varuprov från Pamers. Inte för att deras blöjor passade på dottern men de är gratis ändå... Har också börjat fundera på det där med tygblöjor. Men de känns inte lockande det minsta. Det händer att de läcker, de måste tvättas ofta och de är allmänt bökiga. Miljömedvetenheten får nog stå tillbaka för funktionaliteten även denna gång skulle jag tro. Lat? Vem? Jag? Okejdå... =) Fredagen den 11 mars, 13.4 Mellantiden har börjat. Tiden då graviditen är rätt främmande för mig. Läser det jag skrev när jag väntade dottern och ser att samma hände då. Inget känns riktigt verkligt. Tröttheten och illamåendet har gett med sig och jag har ännu inte fått höra hjärtslagen eller varit på ultraljudsundersökningen. Mellantid. Hjärtljuden kommer jag att få höra för första gången om 10 dagar och ultraljudet ska göras den 8:e april. Minns att allt blev verkligare, sannare då. Minns också känslan av att jag lurade alla - mig själv inräknad - kom även efter ultraljudet... Ser i dagboken att jag kände de första rörelserna i slutet av den 13:e veckan sist...