Dagbok Arkiv Förra Nästa Gästbok Kontakt (ta bort _ så kommer mailet fram) Friggs dagbok

2004-03-14 Lördagen den 17:e januari, 6.2 Jag är gravid. Två streck på testet och ingen tvekan om saken. Jag är gravid. Innan jul bestämde vi oss för att nu fick det vara nog. Nu räcker det med försökande. Efter två års arbetande på syskon till barnet får det räcka. Och det gjorde det. Strax innan jul blev jag gravid. Jag mins tillfället. Vi älskade helt utan gränser, utan förbehåll och utan att hålla tillbaks någon del av oss själva. Intensivt nära och med sammanflätade själar var det en upplevelse som inte handlade i första hand om fysik utan snarare om just själarnas förening. Jag sa då att "nu blev jag med barn" och mannen skrattade och förstod vad jag menade. Storasyster blev också till vid ett sådant tillfälle. Och helt sant. Nu är jag gravid. Det är lättare idag. Igår kändes det mest... irriterande. Vi har under julhelgen skänkt bort samtliga av systers gamla barnkläder, de första storlekarna till Röda korset och resten till min bror och hans dotter. Jag har dumpat alla gamla mammakläder och allt som ens påminde om graviditeten senast. Ödets ironi... Jag som var på väg att beställa tid för sterilicering... I kvällningen Berättade för våra mesta vänner idag. De blev så oerhört glada. Själv har jag svårt att hitta glädjen. Jag hade ju bestämt mig för att det var över. Mött min egen känsla av att jag faktiskt är helt nöjd med att dottern är oss nog. Insett att jag inte vill börja om med blöjor, barnvagn, ammande, makladd och allt annat. Jag vill verkligen inte göra det. Så är jag gravid. Abort är inte ett tänkbart alternativ för mig. Jag fixar det inte och alltså låter jag bli. Istället kan jag se fram emot att få ännu ett barn i början av hösten. Ett barn som kommer att ammas, bytas blöjor på, lekas med och dessutom oroa mig för. Inte för att jag är djuptgående orolig för barnet vi redan har, men tanken finns ändå ibland. Kommer jag, och alla vi vuxna i hennes omgivning, kunna ge henne de redskap hon behöver för att klara av livet där ute? Kommer vi att kunna stödja, uppmuntra och hjälpa henne att bli den hon vill - och kan - vara? Jag älskar mitt barn. Jag vill henne allt gott. Och jag är medveten om att det är hon som måste skapa allt det goda hon vill ha. Men det är min uppgift som förälder att ge henne verktygen att skapa det goda med. Kan jag det? Nu blir det ännu ett barn att hjälpa på samma - men ändå på sitt aldeles egna - vis. Söndagen den 18:e januari, 6.3 Trött Sov till halv tio då jag väcktes av telefonen. Kissade, åt frukost och somnade om. Sov till halv ett då mannen väckte mig och frågade om jag skulle med ut och grilla? Jodå. Det skulle jag. Vid fem somnade jag i broderns soffa, väcktes halv sju och åt middag. Åkte hem och har nästan somnat i soffan - men filmen var bra så jag höll mig vaken. Nu däremot, halv tolv ungefär, tänker jag lägga mig och sova. Trött är bara förnamnet. Måndagen den 19:e januari, 6.4 Inte lika trött idag. Kanske för att jag varit mer aktiv och därmed hållit tröttheten stången. Ser dock inte fram emot onsdag då jag ska arbeta hela dagen. Det kan bli tufft. Men jag lär överleva... Graviditeten tar upp mycket av mina tankar. Känner efter, både fysiskt och in i min själ. Det börjar kännas ok. Det börjar kännas som något som inte är jobbigt men rätt ok utan mer spännande. Att få träffa ytterligare en liten människa och följa dess resa är en förmån. Det gläder mig. Suttit och pratat med min syster fram till strax innan tre - nu är det dags att sova då barnet inte lär visa någon pardon i morgontimman... Tisdagen den 20:e januari, 6.5 Fortfarande trött, fortfarande hungrig. Fortfarande handlar minst varannan tanke om att jag är gravid. Fortfarande. Dessutom känns livmodern precis hela tiden. Innifrån alltså. Inte utifrån. Jag försöker känna efter - men mina fingrar hittar inte stället som känns innifrån. Förövrigt har jag börjat dra ner på cigaretterna. Jippie lixom... Onsdagen den 21:e januari, 6.6 Arbetade idag. Första arbetsdagen efter gravtestet. Nämnd var det också. På nämnden fick jag verkligen anstränga mig för att inte somna. Det gjorde jag dock efter middagen, somnade alltså. Klockan åtta sov jag som ett litet barn. Vaknade halv tolv och nu - tre timmar senare - har jag problemet att inte kunna somna om... I morgon går jag in i sjunde veckan. Halvägs genom första trimestern. Bara fem sjättedelar kvar... Mannen och jag har börjat tala om att köpa hus. Vi behöver större bostad. Jag vägrar att bo med två barn i en lägenhet som egentligen är avsedd för ensamstående eller möjligen par utan barn. Tre är att töja gränserna - men det fungerar. Fyra är att spränga gränserna och det funkar inte för mig. Större lägenhet vore ett alternativ, men när det handlar om samma pengar som hus känns det som slöseri. Investera i ett hus så betalar man åtminstone till sig själv - även om man också får trädgårdsarbetet på köpet... Torsdagen den 22:e januari, 7.0 Plötsligt får jag veta att jag står utan arbete. Att jag ska bli uppsagd. Med tre månaders uppsägningstid innebär det att jag kommer att stå med magen rätt ut i vädret när uppsägningstiden är slut. Att det kommer att bli omöjligt för mig att få ett arbete... Kampen står för att jag ska slippa arbeta under uppsägningstiden. Att jag ska få börja söka arbete på heltid redan nu. På måndag. Jag ser hur alla planer som jag och mannen byggt upp raseras. Vi skulle köpa hus. Det är inte möjligt om inte båda arbetar. Vi skulle båda vara hemma under tre, kanske fyra månader. Det är fortfarande möjligt. Vi skulle båda börja arbeta halvtid efter dessa tre, kanske fyra, månader. Det är inte möjligt om en av oss inte har ett arbete. Det som istället är möjligt är att jag kommer att kräkas på att gå hemma efter några månader. Så roligt är det inte att vårda barn. Dessutom har jag rökt som en skorsten idag. Mindre än innan jag fick reda på att jag var gravid, men mer än till exempel igår. Fredagen den 23:e januari, 7.1 När jag räknar, funderar, tänker efter så inser jag att det var strax innan jul det hände. Några dagar innan jul. Precis i början av vår vintersemmester. Har läst i förra graviditetsdagboken och inser att även då var det ett tillfälle av oerhörd närhet, av intimitet som går långt utöver det vanliga. Den här gången vet jag att jag direkt efteråt sa till mannen "Nu blev jag gravid" även om jag inte egentligen trodde på det. Vi skrattade och lämnade det därhän utan ytterligare en tanke på det. Nu sitter jag här... Lördagen den 24:e januari, 7.2 Har fått oerhört ont i ryggen. Lite skrämmande. Tänk om det är diskrbråcket som börjar bråka igen? Inte riktigt läge... Har pratat i telefon med två vänner. Nu vet alla som jag initialt vill berätta för. Bara dagboksuppläggande på nätet kvar. Föresten så är jag arbetsbefriad - ledig med lön fram till sista april. Söndagen den 25:e januari, 7.3 Mannen har dragit i ryggen en smula. Det hjälpte. Det känns annorlunda mot diskbråcket - ändå är det lite samma sak. Funderar på om det kan vara foglossning? Hoppas inte då det isåfall är något jag får dras med (enligt de som vet) fram till förlossningen och sju månader ryggont är inte riktigt vad jag hoppas på... Nåja, fördelen är att jag frivilligt röker mycket mindre! Måndagen den 26:e januari, 7.4 För första gången känner jag idag odelad glädje över att vara gravid. Ingen del av mig som protesterar och önskar att slippa börja om. Istället ser jag fram emot att få lära känna detta nya barn. Dessutom känns ryggen bättre om än inte bra. Tisdagen den 27:e januari, 7.5 Snart går jag in i tredje månaden. Jag har vetat om graviditeten i knappt två veckor och är ändå snart inne i den avslutande delen av första trimestern. Jag är knostant hungrig. Och jag menar verkligen konstant hungrig. Direkt efter avslutad måltid funderar min mage på när det är mat nästa gång - på ett ytterst hungrigt vis. Skulle jag av någon orsak inte känna hunger så är jag övertygad om att det beror på att jag sover - inte att jag är mätt... Inskrivningstid beställd. Den 18:e februari blir systemet varse att jag är gravid.